genom eld
på kvällar när andra ligger tätt tätt sammansvetsade med sina
andra halvor
ekar min anda sänghalva kusligt tomt
för jag har ingen halva som ser mig djupt in
i ögonen
för att bara få en sista blick
av sin hjärteskatt innan
sömnen
jag har ingen som håller
min hand
krampaktigt i drömmen
just bara för att min sömndruckna närvaro är betryggande
jag saknar
det
det där
det obeskrivligt vackra, helande i två älskandes nätter
det där ingen av oss andra rår på, inte kan komma åt
jag saknar att känna varma
andetag i nacken
jag saknar att känna passionerade hjärtan slå i rusande tusendelstakt,
synkroniserade såklart,
för kärleken är så jävla bedårande
så jävla ren & ärlig
men ändå
är den också så jävla ful och lögnaktig
på samma gång.
Kommentarer
Trackback
