mardrömslikt
när mörkret faller
står du åter mitt framför
mig
iklädd enbart ditt vackraste
leende
leendet som får mig att inte
veta vart jag ska
ta vägen
då jag rodnar något
oerhört här
i natten.
dina nattsvarta ögon klär
långsamt av mig tills
jag står mitt framför dig i min
nakenhet.
nakenheten du är så familjär med att
det för oss inte längre är
just något
underligt alls.
och du ser på mig
rakt in i det som är
jag
rakt in i det som jag
vill ska vara jag.
och jag låter dig se
.
allt det fula som även är
jag
allt det bristfälliga, vansinniga som
även det också faktiskt är
jag.
och du ler mot mig
ditt bubblande, pommac-leende
och jag fylls till bredden
med sensommarvärme
& tvåsamhetslycka.
.
att leva i drömmen
leva i natten
i surrealismen
där
lyckan som i en annan
tid var
jag
numera enbart
existerar.
Kommentarer
Postat av: Cornelia
Du är riktigt bra på att skriva!
Trackback
