.

Har ní nånsin haft känslan av att ni inte har lust med någonting.
inte att sova, inte äta, inte se en enda människa.
Bara försvinna, gå i ide en period och vakna upp som en fjäril, full av livsglädje. Inte ha orken att vara social då det endast känns som en börda. en tung växande känsla som kommer ungefär samtidigt som snön begraver typ alla löv. allt blir vitt, som ett enda stort papper.
utan ord.
utan liv.
man vill gräva ner sig och tycka synd om sig själv, även då det inte finns den minsta andledning. Lyssna på bra musik och bli tjock av allt godis man tryckt i sig. Skapa en egen liten värld.
Men tävärr är inte verkligheten så enkel, den är hård och kall. Tvinga oss att uthärda plågan. leva med den.
även då det är just då vi känner oss som mest oälskade och ensamma...