.

Heeeiiij :')

Dagen hade kunnat vara en riktig toppendag, solen lös från klarblå himmel & man blev nästan bländad :o , fåglarna krittrade, det var någolunda varmt ! :D, jag skulle på teater <3 & allt var faktist bra (a))....

...tills;

Jag hade åkt buss ner till stan & jag hade antagligen tagit den tidiga bussen, så jag tänkte att jag kunde gå in på biblioteket & kolla lite för att dra ut på tiden :) Men när jag kom ut igen (från biblan) & konstaterade att det var  minuter kvar tills bussen skulle komma så ställde jag mej för att vänta på den. Men efter ca 2 (?) min så kom jag att tänka på vart nånstans jag hade lagt mina vantar och såklart hittade jag inte dem :o Jag kollade klockan & det var 2 minuter tills bussen kom & jag hade troligtvis lagt dem inne på biblioteket. Sååå, jag sprang in & hittade dem på golvet där inne '__' Sen när jag skulle gå ut genom glasdörrarna såg jag bussen komma åkande :o
 Så jag sprang för att hinna med den. Villket jag skulle ha gjort om det inte hade kommit en tant med sitt (?) barn gåenda imot mej & jag trodde hon skulle väja (som man brukar göra när någon kommer springandes imot en) men hon fortsatte bara att gå :o & jag trodde att jag skulle komma imellan barnet & typ staketet som gick utmed trotoaren. Men nejdå, istället så sa käringen;
- Flytta på dej ! Du är ivägen, du får gå runt ?! :o
Jag bah; ahha? okej då (a))
 Men när jag skulle gå runt henne på andra sidan så knuffade hon till mej så att mitt busskort& mina pengar flög ur händerna på mej. Vid den tidpunkten hade nästan alla passagerare som skulle med bussen stigit på & sen gammal tant med rulator var också snart ombord. Jag skynndade mej iaf att plocka upp alla mina saker från marken & min enda tanke var att stoppa bussen! Så jag sprang fram till fören på bussen när den precis börjat åka & började hjälplöst banka & slå på fönstret. Men även fast busschaffören både såg & hörde mej så körde han lungt vidare :o Han gav mej blicken; Vafan vill du min buss?! 
Jag som inte hade gett upp hoppet att få komma på just den bussen sprang, utan att försöka tappa ytligare saker ur mina inte speciellt djupa fickor, till nästa hållplats som inte låg mer än 400 meter bort. Men självklart var bussen betydligt snabbare & när jag var halvvägs så var den redan i full gång att släppa på nya passagerare. Men eftersom jag är en envis person började jag vinka & viffta med armarna när jag kom tillräkligt nära för att jag viste att busschafören skulle se mej. Men mannen som körde bussen kollade bara på mej i en av sidospeglarna & log :o Som att han tyckte det var roligt!? & fortsatte såklart att köra ! om han bara stannat ca 30 sekunder hade jag hunnit med bussen! 30 sekunder :o Hur elak kan man va?!  Vad hade han förlorat på det :o 
Det gjorde att hela min dag mer eller mindre gick åt att tänka på den lilla incidenten :o 
& det är sånna små saker, iaf på mej, som sitter kvar & "gnager". Man tänker;  varför ? 
Förlåt alla människor som uppfattade mej som sur&bitter men det var faktist något som låg bakom mitt betéende.
Pusspåalla iaf <3 (a))

&jag hoppas att våren kommer extra tidigt i år :')