perspektiv
jag vill
bara
ha dig.
nära
mig.
så nära det egentligen bara
går
att ha dig.
din hud
mot
min hud.
när du ler
ler jag
för när du ser på mig
bubblar jag
inuti.
när du ser på mig
skulle jag kunna ge upp
allt
bara för att
få vara
med
dig.
om det än så bara
vore
för 5 minuter
hade det varit värt det
vartenda tiondelssekund.
men du ser inte
på mig
längre
du ser bara
ner i asfalten
där vårt glitter ligger.
glittret som en gång
höll oss
samman
& som du nu
inte
ser
trots att du
dagligen
trampar samma
asfalt.
som jag.
i livets blomsterhandel
om du såg mig
för det som är
jag
istället
för det som inte är
jag
hade det nog ändå aldrig blivit
vi.
för jag är inte som
du.
vi kommer aldrig att bli
samma.
en ros kan aldrig bli en
tulpan
hur mycket man än
konstbevattnar.
för tulpaner än ju trots allt
jävligt tråkiga
jävligt principfasta
& inte alls som rosor
är
som kräver
omsorg
omtanke
& kärlek
med en rejäl näve humor
& spontanitet.
så, hörredu tulpanen
ärligt talat
vi kommer aldrig matcha
du
& jag.
bara i min fantasi
lugnet efter stormen
eller
kanske
lugnet innan stormen
vem vet
vad som egentligen
väntar
på vidöppet hav.
för på havet är man inte längre
bunden
till något.
på havet har man inte länge
en trygg
hamn.
att segla tillbaka
till
när krogarna stänger
& ensamheten
dränker ditt
nyoljade däck.
jag styr vartän
vinden
för mig.
det finns nog
en plan
för mig också
någonstans.
en mening
i all
denna
meningslöshet
men det
är ju ändå
rätt skönt
att sakna syfte.
ingenting
blir ju riktigt på
allvar
då.
jag är lika oseriös som
du.
bara en våg i havet.
en blek skepnad
av något
som en gång
faktiskt var
någonting
vackert.
kunskapens frukt, åt alla.
trångsynthet vart jag än
vänder
blicken.
hur många år ska det egentligen
behöva gå innan
vi faktiskt
når
allmänbildning?
är så trött
på människors
ovetskap
och de människor som
uttalar sig med
bristande argument
redan från start
då de har på sig
solglasögon
som skymmer
verkligheten.
hur kan du inte se?
säger man till de
blinda
blinda av samtiden
ser du inte att
något är
fel?
titta på
förödelsen som råder
hålen & bristerna
i vårt glorifierade samhälle
där ingen egentligen bryr sig
för att bry sig är fan inget kul
att bry sig om sin framtid
om sin samtid
det är bara dårar som gör.
måste hinna leva lite ostört, först.
men du är ju ändå bara en
vit, kränkt man
vad vet du om motgång
förens det är du som
är drabbad.
för det är ju inte så himla
lätt nuförtiden
att hitta någons emoji
som avbildar
just
emptati.
oh huh honey
denna sommaren kommer
med ens bli så
mycket bättre.
lika svart & svår som nattenkattenhatten.
hur fan gör man egentligen
när man
blir kär
pånytt?
hur känns det?
hur länge måste man stå i kö?
för jag verkar inte kunna
eller lyckas
falla handlöst pladask
för någon.
och även om jag gjorde det
vem hade varit villig att
ge sina nätter åt mig
ge sitt hjärta åt oss
vara stora skeden två dagar i sträck
bara för att jag tycker det
är så himla
fint?
jag älskar att leva
men saknar det vackra
i tvåsamheten
det vackra i att
bara ha ögon
för varandra
glittrande
diamantögon
som ler varje gång våra blickar
möts.
jag är kär
i kärleken
och vem kan bli
kär i mig?
kan någon älska hela mig
även där jag briser
där jag felar?
jag är en turist i kärlekens djungel
borttappad & vilseledd
men säg mig
kan man verkligen älska
lika flammande en gång till?
utan kläder
gömmer varje liten
del
av mig
djupt där inombords
för vågar
inte
länge ge migsjälv
till någon
du kan få mig halvt
går det bra?
för det som
finns där inne
får
ingen.
öppenhjärtighet
är blåögdt och naivt
har livet hårda skola
visat mig.
när du ger dig helhjärtat
står du där naken
blottad
likt ett offer
redo att skändas.
därför tar jag aldrig riktig
av mig alla kläder
när jag står framför
dig
till synes
helt naken
då jag bär
en mantel
för ögat osynlig.
du har gjort mig
hel
men nu handikappad
inför
nakenheten
livrädd
för att bli lämnad
i snön i bara trosor
blottad för
världen
utan ångerrätt.
tid
är det vackraste
man kan ge någon
och du kunde inte
ens
vänta två minuter.
precis som du är jag fast inte nu, längre.
jag
vet att det
finns något
som
klistrar
oss samman
något så som
solen drar
mot månen
på ett liknande
vis
dras jag mot
dig
den viktigare personen är ändå jag
men sluta vara
sådär
fri
du skämmer ut digsjälv
kvinna.
"men vi är ju bara rädda om dig"
förstår du väl?
förstår jag väl inte!
inte alls
kalla mig egocentrisk
då jag vill leva till max
känna att jag har makten
över valen
jag vill göra
varför är det så fel
att leva lite
är inte det en del
av livet?
hur ska man annars veta
skilja
rätt från fel
sant från falskt
när man inte
ens smakat på livet ?
dimma
kronisk trötthet
har lamslagit min kropp
& suger långsamt
lusten till att
vara vaken
ur mig
låt mig bara
få leva i drömmen
fly verkligheten
& andas lite drömstoft
låt mig bara få
vila en sekund eller
två
får ingen luft
(vsco-cam)
nu är det nog
jag lägger av
tänker inte vara din
plastpåse
halvtrasig att använda
när det passar dig
mitt hjärta
säger stopp
för det finns fan
en gräns
för
hur länge man kan stå
viftandes
med sitt hjärta
i handen.
För du har varit min
skrivkramper
det kommer alltid vara vi
förevigt, du & jag
ord jag egentligen inte förstår
men ändå älskar när du viskar dem
i mitt öra
när du ser på mig
sådär som du alltid sett på mig
sådär med glitter i ögonen
ögonen
som jag faller lika handlöst för varje
jäkla gång
du tittar på mig
som om jag stod framför dig helt naken
så intensiv är din blick
ord är egentligen bara bokstäver
för blickar som talar från hjärtat
för ögonen är trots allt själens spegel
& sålänge våra ögon fortfarande glöder
kommer det älskling,
alltid att vara vi
hela havet stormar
2014
nytt år.
lämna det som varit i det förgångna.
sluta se bakåt och börja titta framåt.
18 års firanden
vårrus
bal
och student
har så mycket framför mig detta år
och jag vill resa, långt härifrån med de jag håller närmast
fly verkligheten till sandstränder, billiga drinkar och solbränna
känna lyckorus bland folkmassor på festival
lera, stövlar och vrålhög musik
bara
ge mig något som känns
och jag står fortfarande kvar på ruta ett
vill kunna stänga av
sluta känna
dra ut mitt hjärta ur kroppen och inte sätta tillbaka det
på en lång lång tid
hitta ett inre lugn
trivas i mitt eget sällskap
sluta sakna
älta det som varit
det som inte är
snälla
förlåt
jag är bara sådär psykiskt instabil
du vet väl
sådär som alla är nuförtiden
Situation livskris
i en evig apatisk cykel
punkterad på livslust
förkastar allt som kommer i min väg
hur går man vidare ?
kan någon tala om det för mig
finns det någon jävla handbok
att låna på biblioteket för att sedan få
ännu en förseningsavgift på 347 kronor.
hålet i hjärtat expanderar
i rasande takt.
rotfylls till bredden med ännu en dos apati
och såren läker aldrig
verkar aldrig vilja sluta vara sådär öppet sårbara och förblödande sorgliga
vem är jag
detta är inte jag
vem är du som tagit över mig
varför kan du aldrig släppa taget
så som han gjorde?
~
antagligen var det ju inte ens svårt
och dagarna som gick, inte visste jag att det var livet
Ett sprucket hjärta är ett sorgligt sätt att börja om på nytt
så var det september.
imorgon åker jag och resterande samhällstreor till Stockholm på skolresa. 
jag tror det kan bli mycket bra.
livet är så krångligt men jag vet att allt är möjligt med en nypa envishet.
lägg din hand i min
