När hela världen faller samman
Doften av lacknafta från verkstans vrå, sågspånen, sandpappren, penslarna
telefonen som ringde när middagen stod på bordet
-
jag minns det så väl
men det var väl igår ,var det inte det
när vi sågs senast
när du satt där på verandan i hörsommarsolen
och avnjöt ditt högsockerhaltiga kaffe
just efter du satt upp gungan i trädet du vet
du vet den där vi älskade. den där som snurrade så roligt
-
och när du läste på julaftons afton. för du ville så gärna.
men man kan inte leva för alltid
inget varar för evigt
det vet vi ju så väl, intesant?
så du föll när hon föll
för vem kan leva med ett hål i hjärtat
när allt man vet inte längre finns där det ska vara
-
ni svor evig trohet men vart tog evigheten vägen
du blev den som blev kvar
jag förstår dig
jag skulle gjort detsamma
det förstår jag nu
för det går inte att leva ett liv med ett hål i hjärtat
lämnar du lämnar jag
- tack för att du fått mig att förstå vad kärlek är jag är så glad att ni är tillsammans igen.
det var det du ville
Kommentarer
Trackback
