brännskadad
så länge sedan
någon rörde vid mitt
hjärta
så länge sedan
någon satte mig i
brand
hur fan känns det ens när det
känns alldeles
rätt?
hur fan känns det ens när man
bara har ögon för
en?
jag har inte ögon för någon
jag har knappt ögon för dig
längre
du som är en skev skugga av något
som en gång var det vackraste jag
visste
du som en gång visade mig att jag var det vackraste som fanns
men nu är allt bara vitt
(och jag trivs ändå bra i detta på tok
för vitmålade rum
för jag har glömt hur levande en regnskog ser ut
jag har glömt hur färgsprakande ont-i-hjärtat-vacker den yttre världen ser ut
då jag saknar fönster
då jag saknar glimtar av jordgubbsröda läppar, himmelsblå ögon)
ta mig
stampa på mig
gör det hundra gånger om
jag lovar att inte
känna
alls
mitt förtroende är för länge sedan
förbrukat
jag litar inte på era ord
jag litar inte på era klyschor
för mig är allt i en annan dimension
där ingenting är riktigt på
riktigt
där allting är på tok för distanserat för att någonsin komma nära
ett plus ett
bästigast och skrattigast,
dessa människor värmer mitt
hjärta i även den kallaste vinterstorm
så mycket fint på en och samma gång
skinny love
mellokvällar med bubblande skrattighet
i blandning med soliga vårmorgonar gör denna helg rätt optimal!
guldstunder
något av det bästa som finns kan ju
ändå vara att vakna av solstrålar genom
persiennerna.
blir helt lycklig inombords och addera fågelsång så har ni eufori.
sovmorgon verkar inte längre lika lockande.
solen är för äventyrslysten för långtidssömn.
no man no worry
kärlek börjar allt mer liknas vid en
illusion
något diffust
något verklighetsfrånvänt
som med sin råa bisarrhet
lyckas lura i oss flyktaktiga sagor om prinsar
och lyckliga slut.
för att sedan skratta oss rått i
ansiktet när vi slutligen står där
i regnet
förundmjukade av att vi kunde vara
så jävla naiva
så jävla blåögda
och inte se att allt bara existerade
i fantasin.
all den kärlek vi en gång kände
var enbart en kemisk reaktion i vår
hjärna
var enbart en summa av alla de ting det vi så gärna ville skulle vara
sanning
trodde du va?
hah
Att vi människor aldrig lär oss av våra
misstag.
00:30
-
jag synar varje steg
noterar varje rörelse
iakttar varje vrå
men jag hittar ändå inte
rätt.
eller fel
felet
felaktigheten i denna
avsaknad av
kärlek
avsaknad av
tillit
är det mig det är fel på
eller
är jag bara bannad från dess
livselixir
låt mig snälla få smaka
jag är så törstig
jag vill bara veta
att mitt utgångsdatum inte har
passerat
amen sister
konspirationer
ibland är livet ta mig fan en enda stor
känslokarusell
men jag vill ju bara sitta på bänken
bredvid och se på när
karusellåkarna blir illamående av den
bergodalbaneliknande färden
känna trygg asfalt under mina fötter
stå stabilt mitt på det annars kaotiska
nöjesfältet
slagfältet
karusellåkarna önskat att de
aldrig köpt den där otursamma skräckbiljetten till
rivalitet & känslokval har inget utrymme i mitt liv
men
ärlighet & uppriktighet är sorgligt nog
en bristvara idag
kärlek har ersatts med flammande hat trots att vi älskar som aldrig förr.
all denna hets
man måste inte alltid
ha
någon
vem fan har bestämt att det ska vara
just så
va,
det är väl ändå
befängt
jag trivs bra med migsjälv, tack
man måste inte alltid
va
någon
för att livet ska kännas meningsfullt
livet är så mycket mer
än ångestfyllda söndagskvällar
än maniska begär efter den sanna lyckan
för den som söker
skall icke finna
livet står ju för dina fötter, din blinde fan.
du missar det fina i ögonblicket
du missar det vackra i tiondelsstunden
något vi senare kommer ångra när
vi såsmåningom
(om sådär hundra år)
slås av en hejdundrande fyrtioårskris
och skriver "Carpe Diem" över sängen
som någon slags krisartad
kompensation.
livet är för kort för att spillas på
ångest
det finns så mycket annat
om vi bara vågar titta
om vi bara vågar sluta titta framåt,bakåt, åt sidan
om vi bara vågar se just precis nu.
i den det allra svartaste mörker
jag vet
att
du vet
att
det finns ett osynligt
vi.
solskenskysst
vårvarma solstrålar värmde idag mitt sinne
och lyckoruset jag upplever vid första vårsolen
lyckas varje år falla i glömska
jag blir därför lika överlycklig varje
jäkla vår
när
snödropparna tränger upp ur den
vintertinade jorden
när
fågelsång väcker mig ur drömmen en tisdagsmorgon
när
livslusten åter väcks ur sin vinterdvala
välkommen tillbaka älskade vår
det kommer bli ett kärt återseende.
till min vargflock
lyckan i att få ha så
fantastiskt vackra vänner
vänner som får tillvaron att
vara aningen mer färgglad
vänner som sprider en rofylld trygghet, en känsla av gemenskap. en tillhörighet
vänner som alltid har ens rygg
oavsett.
vi är ett team
tillsammans är vi obrytbara
& det är ta mig fan
det vackraste jag vet.
amen sister
i want more
saker jag inte förstår mig på hur mycket jag än grubblar på dem:
• rymden
• varför folk lägger ner energi på att anpassa sig efter andra.
• tjejer som inte vågar säga ifrån
• människor med dåligt självförtroende & självkänsla
• varför jag inte tycker om mango fastän det ser gott ut
• människor som tar skit i förhållanden
• människor som har osunda förhållanden
• killar som har kalsonger under badbyxor
• människor som köper fula skor
• varför jag får ont i vänster tumme när jag är ledsen & heartbroken
Haha
regnbågsvacker
tiden läker alla sår
säger klyschan
och det är ta mig fan sanning
för äntligen
efter månader av olidlig
outhållbar ensamhet
älskar jag tiden med migsjälv.
äntligen kan jag helhjärtat älska
att få sova naken i enbart min egen
närvaro.
jag måste ingenting
jag måste bara leva
precis så som jag vill
precis exakt så jag känner i sekunden
för jag är friare än vårluften jag andas.
att bli bruten i bitar är något
vedervärdigt
något förskräckligt
som förvandlar människor till illvettiga monster
för en tid
ibland för alltid
om man inte låter sig bli hel
igen.
om man inte låter sig fulgråta och
gå till Ica i mjukisdress bara för att
man inte länge bryr sig ett jävla piss
om vad folk faktiskt tycker
i annat fall kommer vi förbli det fula monsterjaget
det vi hatar att vi blivit
men inte kan hindra oss från att vara
och som förpestar allt vi någonsin kommer att vidröra
jag vägrar låta det vara jag
jag vägrar låta mig förfalla
livet är ta mig fan
ändå för vacker för att försummas
inre köldskador
i allt jävla
kaos
undrar jag om det egentligen
finns någon
jävla lycka.
finns någon
jävla mening.
för allt verkar gå åt helvete
ändå
gå åt helvete
för att sedan gå lite mer åt helvete
så varför
varför i helvete skulle jag ge
mig till någon
som inte ens förtjänar
min skugga?
jag orkar inte med vardagsproblematiken
jag vill bara få vara
rätt, fel eller helt jävla
upp&ner.
jag orkar inte med kärlek
som inte finns
kärleken som fanns
men en dag försvann.
snälla,
låt mig bara bli till is.
låt mig bara få vara kall
tills den dag lyckan återvänder.
Valentin
mardrömslikt
när mörkret faller
står du åter mitt framför
mig
iklädd enbart ditt vackraste
leende
leendet som får mig att inte
veta vart jag ska
ta vägen
då jag rodnar något
oerhört här
i natten.
dina nattsvarta ögon klär
långsamt av mig tills
jag står mitt framför dig i min
nakenhet.
nakenheten du är så familjär med att
det för oss inte längre är
just något
underligt alls.
och du ser på mig
rakt in i det som är
jag
rakt in i det som jag
vill ska vara jag.
och jag låter dig se
.
allt det fula som även är
jag
allt det bristfälliga, vansinniga som
även det också faktiskt är
jag.
och du ler mot mig
ditt bubblande, pommac-leende
och jag fylls till bredden
med sensommarvärme
& tvåsamhetslycka.
.
att leva i drömmen
leva i natten
i surrealismen
där
lyckan som i en annan
tid var
jag
numera enbart
existerar.
det här pusslet saknar lösning
om du varit min
nu
hade jag gett dig
världen.
om du nu varit min
om så än bara på låtsas
hade jag
aldrig släppt taget.
ja,
för vad gör man
när man
liksom
på en höft
tappat bort en pusselbit i
själspusslet.
den bit som
liksom
håller allt samman.
är det bara att
köpa en ny
bit då
på Ikea, billigt för en tjuga?
som egentligen inte passar
varken i form eller
färg.
men täcker
hålet i
själspusslet
för en stund.
lagar lite
för att sedan regna
bort som alla andra
felaktiga, malplacerade
pusselbitar som egentligen bara
vill hitta sitt
pussel.
pusslet de fulländar.
pusslet var själshålighet de fyller.
pusslet som inte är jag.
vem tackar nej till kalas
om du ska få
mig
krävs det aningen
mer
än
3 sekunder.
det krävs aningen
mer
än
tålamodet
av ett litet
barn.
för jag önskar mig
fyrverkerier
& solmogna jordgubbsläppar
i födelsedagspresent.
jag önskar mig
hängivenhet
& lite jävla passion.
är det så mycket begärt?
egentligen.
egentligen vill jag ju bara
ha dig,
du som är som flädersaft
en perfekt sötma
som jag älskar
så
mycket.
men nu när du är
slut
får jag väl nöja mig med
någon annan
halvlustig Lidl-variant
som inte alls
är ens i
närheten så
god.
så god som bara du är.