brännskadad



så länge sedan
någon rörde vid mitt
hjärta
så länge sedan 
någon satte mig i
brand
hur fan känns det ens när det
känns alldeles 
rätt?
hur fan känns det ens när man 
bara har ögon för 
en?
jag har inte ögon för någon
jag har knappt ögon för dig
längre
du som är en skev skugga av något
som en gång var det vackraste jag 
visste
du som en gång visade mig att jag var det vackraste som fanns 
men nu är allt bara vitt 
(och jag trivs ändå bra i detta på tok
för vitmålade rum 
för jag har glömt hur levande en regnskog ser ut
jag har glömt hur färgsprakande ont-i-hjärtat-vacker den yttre världen ser ut
då jag saknar fönster
då jag saknar glimtar av jordgubbsröda läppar,  himmelsblå ögon)
ta mig 
stampa på mig
gör det hundra gånger om
jag lovar att inte
känna
alls
mitt förtroende är för länge sedan
förbrukat
jag litar inte på era ord 
jag litar inte på era klyschor 
för mig är allt i en annan dimension
där ingenting är riktigt på 
riktigt 
där allting är på tok för distanserat för att någonsin komma nära







ett plus ett




bästigast och skrattigast, 
dessa människor värmer mitt
hjärta i även den kallaste vinterstorm
så mycket fint på en och samma gång

skinny love



mellokvällar med bubblande skrattighet 
i blandning med soliga vårmorgonar gör denna helg rätt optimal!

guldstunder



något av det bästa som finns kan ju
ändå vara att vakna av solstrålar genom
persiennerna.
blir helt lycklig inombords och addera fågelsång så har ni eufori. 
sovmorgon verkar inte längre lika lockande.
solen är för äventyrslysten för långtidssömn.

no man no worry


kärlek börjar allt mer liknas vid en
illusion
något diffust 
något verklighetsfrånvänt
som med sin råa bisarrhet
lyckas lura i oss flyktaktiga sagor om prinsar
och lyckliga slut. 
för att sedan skratta oss rått i
ansiktet när vi slutligen står där 
i regnet
förundmjukade av att vi kunde vara
så jävla naiva
så jävla blåögda
och inte se att allt bara existerade 
i fantasin.
all den kärlek vi en gång kände
var enbart en kemisk reaktion i vår
hjärna
var enbart en summa av alla de ting det vi så gärna ville skulle vara 
sanning 
trodde du va?
hah
Att vi människor aldrig lär oss av våra
misstag.



00:30


-
jag synar varje steg
noterar varje rörelse
iakttar varje vrå 
men jag hittar ändå inte 
rätt.
eller fel
felet
felaktigheten i denna 
avsaknad av 
kärlek
avsaknad av 
tillit
är det mig det är fel på 
eller 
är jag bara bannad från dess
livselixir 
låt mig snälla få smaka 
jag är så törstig
jag vill bara veta
att mitt utgångsdatum inte har
passerat 


amen sister




konspirationer



ibland är livet ta mig fan en enda stor
känslokarusell
men jag vill ju bara sitta på bänken 
bredvid och se på när
karusellåkarna blir illamående av den
bergodalbaneliknande färden
känna trygg asfalt under mina fötter
stå stabilt mitt på det annars kaotiska 
nöjesfältet
slagfältet 
karusellåkarna önskat att de 
aldrig köpt den där otursamma skräckbiljetten till
rivalitet & känslokval har inget utrymme i mitt liv 
men 
ärlighet & uppriktighet är sorgligt nog 
en bristvara idag 
kärlek har ersatts med flammande hat trots att vi älskar som aldrig förr. 

all denna hets

man måste inte alltid 
ha
någon
vem fan har bestämt att det ska vara
just så
va,
det är väl ändå 
befängt 
jag trivs bra med migsjälv, tack 
man måste inte alltid
va 
någon
för att livet ska kännas meningsfullt
livet är så mycket mer
än ångestfyllda söndagskvällar 
än maniska begär efter den sanna lyckan
för den som söker 
skall icke finna
livet står ju för dina fötter, din blinde fan.
du missar det fina i ögonblicket
du missar det vackra i tiondelsstunden
något vi senare kommer ångra när
vi såsmåningom
(om sådär hundra år)
slås av en hejdundrande fyrtioårskris
och skriver "Carpe Diem" över sängen 
som någon slags krisartad
kompensation.
livet är för kort för att spillas på
ångest
det finns så mycket annat
om vi bara vågar titta 
om vi bara vågar sluta titta framåt,bakåt, åt sidan 
om vi bara vågar se just precis nu.




i den det allra svartaste mörker


jag vet 
att
du vet 
att
det finns ett osynligt 
vi.


solskenskysst



vårvarma solstrålar värmde idag mitt sinne
och lyckoruset jag upplever vid första vårsolen
lyckas varje år falla i glömska
jag blir därför lika överlycklig varje
jäkla vår 
när 
snödropparna tränger upp ur den
vintertinade jorden
när
fågelsång väcker mig ur drömmen en tisdagsmorgon 
när  
livslusten åter väcks ur sin vinterdvala
välkommen tillbaka älskade vår
det kommer bli ett kärt återseende.



till min vargflock


lyckan i att få ha så
fantastiskt vackra vänner
vänner som får tillvaron att 
vara aningen mer färgglad 
vänner som sprider en rofylld trygghet, en känsla av gemenskap. en tillhörighet 
vänner som alltid har ens rygg
oavsett.
vi är ett team 
tillsammans är vi obrytbara
& det är ta mig fan
det vackraste jag vet.


amen sister





i want more


saker jag inte förstår mig på hur mycket jag än grubblar på dem:
• rymden 
• varför folk lägger ner energi på att anpassa sig efter andra.
• tjejer som inte vågar säga ifrån 
• människor med dåligt självförtroende & självkänsla
• varför jag inte tycker om mango fastän det ser gott ut
• människor som tar skit i förhållanden 
• människor som har osunda förhållanden
• killar som har kalsonger under badbyxor 
• människor som köper fula skor 
• varför jag får ont i vänster tumme när jag är ledsen & heartbroken


Haha 

regnbågsvacker

tiden läker alla sår
säger klyschan
och det är ta mig fan sanning
för äntligen 
efter månader av olidlig 
outhållbar ensamhet 
älskar jag tiden med migsjälv. 
äntligen kan jag helhjärtat älska 
att få sova naken i enbart min egen
närvaro.
jag måste ingenting 
jag måste bara leva 
precis så som jag vill
precis exakt så jag känner i sekunden
för jag är friare än vårluften jag andas. 
att bli bruten i bitar är något
vedervärdigt 
något förskräckligt 
som förvandlar människor till illvettiga monster 
för en tid
ibland för alltid 
om man inte låter sig bli hel 
igen.
om man inte låter sig fulgråta och 
gå till Ica i mjukisdress bara för att
man inte länge bryr sig ett jävla piss
om vad folk faktiskt tycker
i annat fall kommer vi förbli det fula monsterjaget
det vi hatar att vi blivit 
men inte kan hindra oss från att vara
och som förpestar allt vi någonsin kommer att vidröra
jag vägrar låta det vara jag 
jag vägrar låta mig förfalla 
livet är ta mig fan 
ändå för vacker för att försummas 









inre köldskador


i allt jävla
kaos
undrar jag om det egentligen 
finns någon
jävla lycka.
finns någon
jävla mening.
för allt verkar gå åt helvete
ändå
gå åt helvete 
för att sedan gå lite mer åt helvete 
så varför 
varför i helvete skulle jag ge
mig till någon
som inte ens förtjänar 
 min skugga?
jag orkar inte med vardagsproblematiken
jag vill bara få vara 
rätt, fel eller helt jävla 
upp&ner.
jag orkar inte med kärlek
som inte finns
kärleken som fanns 
men en dag försvann.
 snälla,
 låt mig bara bli till is.
låt mig bara få vara kall 
tills den dag lyckan återvänder.









Valentin




mardrömslikt



när mörkret faller 
står du åter mitt framför
mig
iklädd enbart ditt vackraste
leende 
leendet som får mig att inte
veta vart jag ska
ta vägen 
då jag rodnar något 
oerhört här
i natten. 
dina nattsvarta ögon klär 
långsamt av mig tills
jag står mitt framför dig i min
nakenhet. 
nakenheten du är så familjär med att 
det för oss inte längre är
just något 
underligt alls.
och du ser på mig 
rakt in i det som är 
jag
rakt in i det som jag
vill ska vara jag.
och jag låter dig se
.
allt det fula som även är 
jag
allt det bristfälliga, vansinniga som
även det också faktiskt är
jag.
och du ler mot mig
ditt bubblande, pommac-leende 
och jag fylls till bredden
med sensommarvärme 
& tvåsamhetslycka. 
.
att leva i drömmen
leva i natten 
i surrealismen
där
lyckan som i en annan 
tid var 
jag
numera enbart 
 existerar. 




det här pusslet saknar lösning



om du varit min
nu
hade jag gett dig
världen.
om du nu varit min
om så än bara på låtsas 
hade jag 
aldrig släppt taget.
ja,
för vad gör man 
när man 
liksom
på en höft 
tappat bort en pusselbit i 
själspusslet. 
den bit som 
liksom 
håller allt samman.
är det bara att 
köpa en ny
bit då
på Ikea, billigt för en tjuga?
som egentligen inte passar 
varken i form eller
färg.
men täcker  
hålet i 
själspusslet
för en stund.
lagar lite 
för att sedan regna 
bort som alla andra
felaktiga, malplacerade 
pusselbitar som egentligen bara 
vill hitta sitt
pussel.
pusslet de fulländar.
pusslet var själshålighet de fyller.
 pusslet som inte är jag. 


vem tackar nej till kalas


om du ska få
mig 
krävs det aningen 
mer
än 
3 sekunder.
det krävs aningen
mer
än 
tålamodet 
av ett litet
barn.
för jag önskar mig
fyrverkerier 
& solmogna jordgubbsläppar
i födelsedagspresent.
jag önskar mig
hängivenhet 
& lite jävla passion.
är det så mycket begärt?
egentligen.
egentligen vill jag ju bara 
ha dig, 
du som är som flädersaft
en perfekt sötma
som jag älskar 
så 
mycket.
men nu när du är 
slut 
får jag väl nöja mig med 
någon annan
halvlustig Lidl-variant 
som inte alls 
är ens i
närheten så
god.
så god som bara du är.




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu